Takavvattning

Dimensionering av invändig takavvattning (Självfallssystem)

Takavvattning ska dimensioneras enligt SS-EN 12056-3 och SS-824031 vilka anhandlar dimensionering av dagvattendräneringssystem för självfall samt beräkning av sannolik regnintensitet.

Ingående komponenter i systemet, till exempel takbrunnar och bräddavlopp för invändig avvattning, ska vara provade enligt SS-EN 1253-2. 

Dimensionering utförs enklast med Matakis dimensioneringsprogram för takbrunnar. För manuell beräkning se Matakis förenklade dimensioneringsguide i sex steg samt regnintensitetskarta (SS 824031) längre ned på denna sida.

Tips! Om takbrunnens flödeskapacitet inte räcker till kan lövfångarsilen bytas ut till en med högre kapacitet. 

Generella anvisningar

Takutformning
Vid nyproduktion ska eftersträvas att kvarstående vatten blir minsta möjligt. Hänsyn ska tas till konstruktionens nedböjningar och laster under bruksskedet. Kvarstående vattensamlingar med djup över 30 mm ska åtgärdas med installation av nya takbrunnar alternativt uppbyggnader. Ovanför hinder bredare än 1,2 m ska vattenavledande uppbyggnad utföras. Vid varmt tak med utvändig avvattning passerar vattnet en kall takfot/utkastare. Vattnet kan då frysa och hindra avrinning med stor risk för skador på byggnaden.

Ränndalar
På tak med invändiga varma avlopp leds regnvatten från takytorna ner till ränndalar i vilka tak­brunnarna är placerade. Ränndalar bör alltid utföras med horisontell botten (d v s utan uppbyggnad av fall mellan brunnarna med så kallade ränndalskilar). På så vis kan flera brunnar sam­verka t ex om en brunn blir igensatt. Genomföringar får ej placeras i ränndalar och installationer som blockerar eller hindrar vatten­avrinning i ränndalar får ej förekomma. Vatten måste obehindrat kunna rinna i ränndalar.

Genomföringar 
Genomföringar ska placeras högt upp i takfallet för att minimera risk för läckage. Genomföringar ska placeras minst 1 meter från takets ränndal. Antalet genomföringar begränsas om möjligt, exempelvis kan flera elkablar dras i samma genomföring.

Solpaneler och avvattning
Vid montage av solpaneler på låglutande tak ska hänsyn tas till takets naturliga avrinning. D.vs. utrustning och installationer får inte placeras i takets ränndalar, de ska inte heller placeras så att de förhindrar eller blockerar vatenavrinningen mot takavvattningen. Avståndet mellan takyta och solpaneler/installationer måste vara minst 50 mm. Solpaneler ska planeras/placeras på takytan med åtkomst för service och rensning av ränndalar och takbrunnar i åtanke. Minsta avstånd till ränndal 0,8 m.

Värmekabel
I de fall frysrisk förekommer kan/bör takbrunnar och utkastare utrustas med värmekabel. Värmekabeln kan levereras förmonterad eller separat för montage på plats.

Fullflödessystem (UV-system)
Så kallat UV-system skiljer sig från det traditionella självfallssystemet genom att det i rörsystemet skapar undertryck vid kraftiga regnfall och på så vis uppnår hög avvattningskapacitet med relativt små rördimensioner och tar mindre plats under takytan. UV-system är mer underhållskrävande och är inte tillåtna att användas i kombination med gröna tak eller på innergårdar och takterrasser.

Renovering

Vid renovering (omläggning av tätskikt) ska alltid nya takbrunnar, utkastare och bräddavlopp monteras. Mataki rekommenderar i första hand att befintliga brunnar byts till nya, alternativt kan insticksbrunnar monteras i befintliga takbrunnar om dimensionering medger en minskad dimension med bibehållet flöde kan insticksbrunn monteras. Insticksbrunnar får aldrig monteras i andra insticksbrunnar med tanke på läckagerisk och reducerad flödeskapacitet. För att uppnå maximal täthet ska insticksbrunnar vara försedda med Mataki baktryckspackning (O-ring rekommenderas ej). Utkastare och sargbräddavlopp ska alltid bytas ut mot nya (befintliga rivs bort). Vid renovering med insticksbrunn ska det säkerställas att insticksbrunnens flödeskapacitet är tillräcklig.

Minskad dimension/lägre flödeskapacitet?
Renovering med insticksbrunnar innebär att man minskar den ursprungliga brunnsdiametern och därmed sänker flödeskapaciteten. Ett enkelt sätt att kompensera för den minskade kapaciteten är att montera en lövfångarsil med högre flödes­kapacitet. På så vis kan man i många fall uppnå samma flöde och till och med i vissa fall öka brunnens flödes­kapacitet. 

Bräddavlopp eller nödavvattning

Skillnaden mellan bräddavlopp och nödavvattning är att bräddavloppet endast indikerar problem medan nödavvattningen kan tillgodose hela avvattnings­behovet i ett sekundärt avvattningssystem. Bräddavloppet är kostnadseffektivt och fungerar i många fall medan byggnader av känslig karaktär eller som innehåller dyrbar utrustning, konst eller liknande gynnas av nödavvattningens fördelar och säkerhet. Indikation via bräddavlopp, antingen genom sarg eller via rörledning genom takkonstruktionen är en vedertagen lösning på tak. Lösningen är kostnads­effektiv och indikerar om fel uppstått i takets avvattningssystem. Denna lösning kräver att man vid indikation omedelbart vidtar åtgärd för att inte riskera läckage, sättningsskador eller andra skador på byggnaden. Begreppet nödavvattning bygger på principen att om takets avvattningssystem sätter igen träder nöd­avvattningen i kraft och kan avvattna takytan på ett säkert och kontrollerat vis. Nödavvattningen ska ha samma avvattningskapacitet som takets ordinarie avvattningssystem, vara kopplat på ett separat rörledningssystem eller genom fasad till en öppen yta där vattnet inte kan skada byggnaden eller omkringliggande område samt indikera att den primära tak­avvattningen är ur funktion. Denna lösning minskar risken för skador orsakade av ett igensatt avvattningssystem samt ger fastighetsägaren tid att åtgärda problemet innan skador uppstår.

Placering av takbrunnar och bräddavlopp

Takbrunnar ska placeras i takets lågpunkter (med hänsyn tagen till konstruktionens nedböjningar och laster. Från takbrunnen får man då inomhus dra en ledning till närmaste pelare och sedan ner till avlopp. Takbrunnar och bräddavlopp ska placeras minst 500 mm från vertikal yta (vägg, sarg och liknande). Detta för att anslutning av tätskikt mot tak­brunn/bräddavlopp ska vara möjlig. Takbrunnens plåtfläns får aldrig klippas eller vikas. Utkastare ska placeras minst 500 mm från hörn. Detta för att anslutning av tätskikt mot utkastare ska vara möjlig. Tappstycke till brunn och bräddavlopp bör ha en sådan längd att anslutning till stuprör utförs under tak- eller bjälklagskonstruktion. Tappstycke till utkastare och sargbräddavlopp ska ha sådan längd att det i ett stycke passerar igenom vägg/sarg och sticker ut tillräckligt för att undvika skador i fasad­konstruktionen.

Bräddavlopp

Bräddavlopp har två huvudsakliga uppgifter:

• Transportera bort vatten från taket vid skyfall då det ordinarie systemet inte räcker till samt i de fall som det ordinarie systemet inte fungerar (t.ex vid stopp i takbrunnar/ledning/stam).
• Signalera om den primära takavvattningen inte fungerar (t ex vid stopp i brunnar/ledning/stam) så att åtgärder snabbt kan sättas in utan att takkonstruktionen tar skada.

Bräddavlopp ska finnas i samtliga ränndalar och placeras på ett sådant sätt att vattenytan kan nå max 50 mm över takets lågpunkter (brunnarna). Bräddavlopp kopplade till dagvattenledning ska anordnas så att vattenutströmning kan observeras utan att olägenhet uppstår när brädd­avloppet träder i funktion. Sargbräddavlopp (genom takkrön/sarg) utan anslutning till dagvattenledning, ska anordnas så att de inte fryser igen vintertid och så att det inte uppstår risk för personskador eller missfärgning/skada av fasad när bräddavloppet träder i funktion.

Dimensionering av takbrunnar på tak med invändig avvattning enligt SS-EN 12056-3 och SS-824031. Dimensioneringen baseras på sannolik regnintensitet, takyta, ytkoefficient och takbrunnarnas flödeskapacitet. På detta läggs en riskfaktor baserat på typ av byggnad, byggnadsvärde m m. Observera att takets totala avvattningskapacitet inte enbart är kopplad till takbrunnarnas flödes­kapacitet. Takets utformning och vattenvägar påverkar i stor utsträckning takets förmåga att transportera bort vatten. Följer man denna projekteringsvägledning bör man få till en takyta med god prestanda och lång livslängd. På nästa uppslag finner du en förenklad dimensionerings­vägledning i sex steg. Enklast är dock att dimensionera i vårt onlineverktyg på mataki.se 

Flödeskapacitet
Takbrunnars flödeskapacitet provas tillsammans med lövfångarsil enligt SS EN 1253-2 vid 35 mm stående vatten. Olika lövfångarsilar har olika flödeskapacitet. Sargutkastare provas på samma vis som takbrunnar och har som regel betydligt lägre flödeskapacitet. Man bör därför ha detta i beaktande redan i ett tidigt skede då konstruktionen riskerar att inte klara avvattningsbehovet med enbart sargutkastare. Se avsnitt Flödeskapacitet takbrunnar sid. 16  för detaljerad flödeskaraktäristik för respektive takbrunn/lövfångarsil. Observera att flödeskapaciteten ökar i takt med att vattennivån stiger. Redan vid 10 mm högre vattennivå har brunnens förmåga att dränera vatten ökat väsentligt. Flödeskapacitet PDF

Regnintensitet
Eftersom dimensionering av takavvattning görs utifrån sannolik regnintensitet baserad på historiska nederbördsdata bör hänsyn tas till bedömning av framtida förändring av nederbörd. Sannolik regnintensitet beskrivs vanligen som återkomsttid och varaktighet i år och minuter. D.v.s. ett 5 års regn med 5 min varaktighet är mer intensivt än ett 5 års regn med 30 min varaktighet. Och ett 10 års regn är mer intensivt än ett 5 års regn. Sannolikheten att ett skyfall med en viss regnintensitet kommer att ske ses i tabellen. Dimensionering av avvattning på tak bör göras med takets- och avvattningens förväntade livslängd i åtanke. D.v.s om taket förväntas hålla i 50 år bör avvattningen dimensioneras efter detta. Vedertagen branschpraxis för dimensionering av takavattning innebär att man utgår från ett 5 års regn med 10 minuters varaktighet.